Förberedelser
- Den här aktiviteten utgör en grund för alla andra aktiviteter i kompetens 1. Läs gärna avsnitten i lärarguiden som handlar om klimatkänslor och klimattrauma, och se till att du har påbörjat arbetet med att skapa en kultur av trygghet och omtanke i din grupp. Det innebär också att du har tillgång till det stöd du behöver för att kunna ta hand om elevernas emotionella välmående på ett hållbart sätt.
Förmågor/aktiviteter att öva på i förväg
- Läs Lärarhandledningen gällande klimatkänslor och -trauma
- Klimatkänslo-hjulet (1.2.1)
Steg för steg
- Förstå hur känslor påverkar oss
- Skapa daglig trygghet för eleverna
- Kartlägga och etablera ett stödsystem
Steg 1: Förstå hur känslor påverkar oss
- Vi lever i samhällen där väldigt få av oss är rustade att förstå och bemöta våra egna och andras känslor utan skuld, skam, distans eller ibland även oavsiktligt våld. När någon därför blir känslomässigt överväldigad i sammanhang eller miljöer där detta inte är socialt accepterat (t.ex. i skolan), riskerar personen att känna sig isolerad eller till och med bli bestraffad.
- Det är avgörande att förstå att elever inte alltid väljer hur de beter sig – och att det finns andra sätt att bemöta en elevs beteende än genom kontroll, och med hjälp av belöning eller bestraffning. Detta kan dock innebära en stor förändring i förhållande till hur du hittills har arbetat.
- För att bli medveten om dina egna känslor och stressnivåer kan du använda toleransfönstret varje gång tillfälle ges. Ställ dig själv frågorna:
- Var inom toleransfönstret befinner jag mig just nu?
- Är jag på väg mot gränserna för min gröna zon?
- Vet jag vad jag kan göra för att självreglera när jag hamnar i hyperaktivering eller hypoaktivering?
- Observera att toleransfönstret ofta är smalare från början hos personer som har upplevt svårigheter som fattigdom, diskriminering, marginalisering, brist på neuroinkludering eller svåra barndomsupplevelser. Du kan använda aktivitetskort 1.1.2 för att arbeta vidare med ditt eget toleransfönster.
- Lägg märke till vilket tillstånd dina elever befinner sig i
Att gråta kan vara ett synligt tecken på att någon är i upprörd och ledsen, men känslor uttrycks på många olika sätt.- Notera att elever som verkar extremt lugna och följsamma i själva verket kan vara i ett tillstånd av dysreglering i form av hypoaktivering – de ”stänger av” som en överlevnadsstrategi.
- Notera också att elever som överreagerar, svär eller ofta kommer för sent kan vara i ett tillstånd av dysreglering i form av hyperaktivering. Ett sådant beteende kan vara ett uttryck för inre stress och oro – inte för olydnad eller trots.
- Lär dig känna igen tecken på trauma. Trauma är en enskild eller pågående erfarenhet av att vara osäker, utan stöd, och känna sig hjälplös i situationen. Det är som om en del av nervsystemet fryser fast i den upplevelsen, vilket kan skapa ett minne i kroppen. Om en ny situation triggar det kroppsminnet kan den traumatiserade personen kastas tillbaka i tiden, till samma överlevnadstillstånd som vid det ursprungliga traumat. I det förändrade tillståndet styr eleven inte sitt beteende medvetet. De ska därför inte bestraffas, tillrättavisas eller avfärdas.
- Bra och viktigt att veta är att ett utbrott hos en person med en neeurodivergent diagnos, kan beskrivas som en meltdown eller shutdown, och kan likna en traumareaktion men har en annan orsak – oftast sensorisk överbelastning, överväldigande i situationen eller svårigheter med känsloreglering. Om det bemöts som ett trauma kan barnet känna sig missförstått. Efter en episod av dysreglering kan du försiktigt fråga eleven om de känner sig trygga att dela med sig av vad som utlöst deras reaktion. Det kan bidra till ökad trygghet för neurodivergenta barn och unga i lärmiljön.
- Låt klimatkänslor (och andra känslor) få ta plats. Var medveten om att om även om du eller dina elever inte pratar om (klimat)känslor betyder det inte att de inte finns. Det innebär bara att de ligger under ytan – och då skapas förutsättningar för trauma, som i grunden handlar om brist på stöd. När känslor sopas under mattan riskerar vi också att skapa en miljö där barn som visar känslor, till exempel genom att gråta, blir utskrattade. Därför behövs en trygg grund i klassrum och skolor för att det är okej att reagera känslomässigt på svår information. För att minska risken för trauma är det avgörande att eleverna får känna att de är trygga, att de kan uttrycka sig och att de är betydelsefulla.
Steg 2: Skapa daglig trygghet för eleverna
- Engagera dig i små, återkommande handlingar för att skapa en kultur av trygghet i klassrummet. För att som lärare kunna möta klimatkänslor och trauma behöver du vara uppmärksam på och bekräfta de vardagliga, icke-traumatiska påfrestningar som eleverna upplever. Detta bidrar till att bygga trygghet, samhörighet och värdighet – och utvecklar de förmågor och färdigheter som är avgörande för att kunna hantera klimatförändringarnas konsekvenser.
- Ge dagligen individuell bekräftelse till dina elever. På så sätt vet de, om de hamnar i stress eller svårigheter, att du bryr dig och att du kan hjälpa dem att samreglera sitt nervsystem. Det kan du göra genom till exempel:
- att ge dem ett varmt hej, oavsett vad som hände dagen innan
- lyfta blicken och tacka eleverna, använda deras förnamn när du läser upp närvaron
- att minnas varje elevs namn och använda det för att hälsa på dem när du möter dem i korridoren
- Skapa trygghet i klassrummet för att uttrycka känslor. Utgå från att starka känslor kan uppstå när svår information delas, och att elever reagerar på olika sätt. Gråt kan vara en helt giltig respons på viss information. När ett barn uttrycker känslor är det mest verkningsfulla du kan göra att möta dem med genuin vänlighet. Du kan använda stödfraser från Aktivitet 1.1.3 Stödjande respons i känsliga situationer för att förbereda dig, men kom ihåg att din närvaro och tonen i din röst är viktigare än de exakta orden.
- Notera att elever uttrycker känslor på olika sätt beroende på både neurodiversitet och tidigare eller pågående trauma och stöd. Detsamma gäller förstås för lärare. Våra olika behov försvinner inte i vuxen ålder, och du kan också behöva ta hänsyn till detta i din egen yrkesvardag och i samarbetet med kollegor.
- Vissa neurodivergenta elever kan vara extremt känsliga för både känslor och sensoriska intryck. Ofta bär de också på en stark känslighet för rättvisa och orättvisa. Om de blir överväldigade utan tillräckligt stöd kan de bli mer reaktiva eller stänga ner.
- Barn vars föräldrar har knappa resurser, inklusive barn från marginaliserade grupper, kan ha svårare att hantera känslor.
- Barn som tillhör grupper som regelbundet utsätts för diskriminering – till exempel barn med färgade kroppar, hbtqi-barn eller barn med funktionsnedsättning – kan bära på sociala och kollektiva trauman av att behandlas annorlunda och med mindre värdighet än andra.
- Barn som lever i samhällen där hela grupper nekas tillgång till jämlika resurser och värdighet kan uppleva traumatiserande exkludering.
- Följ alltid upp med en elev som har uttryckt känslor av stress eller oro. På så sätt bygger du vidare på elevens känsla av trygghet och anknytning. Kom ihåg: varm, vänlig omsorg är den viktigaste miljön både för att förebygga och för att läka trauma.
Steg 3. Kartlägga och etablera ett stödsystem
- Börja med dig själv som lärare genom en självreflektion:
- Vet du hur du kan reglera dina känslor och hantera din egen oro eller stress, när den uppstår?
- Har du det stödsystem du behöver när självreglering inte fungerar, eller för att minska pressen på dig själv att alltid självreglera?
- Deltar du i klimatcaféer, klimatsamtalscirklar eller sorgecirklar?
- Har du vänner eller familjemedlemmar som kan stötta dig i att hantera känslor?
- Går du till en klimatmedveten terapeut om du upplever behov av det?
- Har du några andra gemenskaper att luta dig mot där du kan få stöd I ditt känslomässiga och mentala välbefinnande?
- Har du en plan för egenomsorg på plats för att ta hand om ditt känslomässiga välbefinnande på längre sikt?
- Vet du vem du kan vända dig till i en akut känslomässig eller psykisk kris, både på arbetsplatsen och utanför?
- Vet du om din skola eller organisation har någon policy, initiativ eller stöd för att värna ditt känslomässiga/psykiska välbefinnande – och använder du det i så fall?
- Hur känner du själv inför klimatkrisen?
- Kartlägg ditt eget stödsystem genom att besvara frågorna ovan och identifiera de luckor som behöver fyllas genom ny information eller nya resurser – både för dig själv och eventuellt för dina kollegor.
- Håll kartläggningen uppdaterad och investera i ditt eget stödsystem, bland annat genom att skapa och följa din egenomsorgsplan.
- Nästa steg är att kartlägga det stödsystem som finns för eleverna. Ställ dig bland annat dessa frågor:
- Vilka resurser finns idag tillgängliga för dem genom skolan eller organisationen, till exempel i form av trygga personer eller trygga platser dit de kan gå?
- Har barn och unga – särskilt neurodivergenta – möjlighet att gå ut på skolgården eller röra på sig utanför klassrummet för att ”springa av sig” en känslostorm, istället för att tvingas sitta still fram till rasten? Denna möjlighet är avgörande för att stödet ska fungera för många neurodivergenta barn.
- Är eleverna medvetna om att dessa resurser finns? Använder de dem? Om inte – vad hindrar dem?
- Finns det externa, kostnadsfria eller lättillgängliga resurser som eleverna borde känna till i händelse av en krissituation? Är dessa resurser kända för eleverna eller lätt att hitta via skolan?
- Se till att eleverna känner till de resurser och stödsystem som finns genom att göra informationen lättillgänglig för dem.
Att tänka på och att undvika
Tänk på att
- Gör små handlingar varje dag för att bygga en ny kultur av trygghet och samhörighet tillsammans med dina elever. Det krävs varken mycket tid eller stora gester, men det kan göra en enorm skillnad.
- Var beredd på att det kan kännas ovant eller till och med märkligt i början, särskilt om det går emot den rådande kulturen på din skola.
Undvik
- Underskatta inte det motstånd du kan känna inom dig själv – eller det motstånd du kan möta från kollegor – när du börjar arbeta aktivt med känslor.
- Tänk på att du inte ska sluta ta hand om dig själv även när du tar hand om andra.
Anpassningar
Vi uppmuntrar dig att dig att anpassa den här aktiviteten efter dina elevers specifika behov, inklusive deras neurodiversitet. När du anpassar verktyg och aktiviteter för neurodivergenta elever, kom ihåg att det inte handlar om att behandla andra så som du själv vill bli behandlad, utan så som de vill bli behandlade. Fråga, lyssna och var öppen för olika sätt att lära och delta.
Referenser
Referenser
Detta aktivitetskort har utvecklats med vägledning av Jo Mc Andrews från Climate Psychology Alliance, i dialog med One Resilient Earth.
